Moral 2.0
När vi talar om moral menar vi ofta något i form av: "regler för hur vi ska förhålla oss till andra människor." Individen ska förhålla sig till kollektivet så att kollektivet inte "drabbas" av individens egna önskemål. Således är av högsta moraliska värde att individen offrar sig för kollektivet. Den mest moraliska handlingen tycks vara då en individ försakar sina egenintressen, till förmån för kollektivet, eller för en annan individ.
Detta förhållningssätt kan jag tycka är problematiskt. Jag tycker att människans, eller individens främsta moraliska ansvar är gentemot sitt eget liv. Människan har ett moraliskt ansvar att göra det allra bästa denne kan för att göra sitt liv så bra som möjligt. Allt annat är sekundärt. Varje människoliv är ett egenvärde i sig. Vi lever inte, anser jag, för att först och främst föra människosläktet vidare eller göra tillvaron så bra som möjligt för kommande generationer. Vi lever Ett liv var. Inte mer. Vi har en chans att leva och det är inte speciellt länge i förhållande till mänskligheten. Det ultimata målet för en människa är alltså inte att höja levnadsstandarden med 3% för hela mänskligheten eller reducera koldioxidutsläppen med 20% innan 2020. Det ultimata målet för en människa är det korta liv var och en av oss lever.
...därmed inte sagt att vi ska leva på bekostnad av andra eller miljön. Det finns ingen naturlig målkonflikt, som många vill göra gällande. Om jag vill ha ett så gott liv som möjligt är jag inte självisk om jag struntar i andras välbefinnande, ty detta skulle leda till ensamhet, vilket verkligen inte ligger i mitt intresse. Om jag verkligen agerar själviskt, försöker jag behandla min omgivning så väl som möjligt. För då får jag vänner. Om jag vill ha ett så gott liv som möjligt går jag inte runt och rånmördar expediter eller misshandlar hundvalpar. Istället kanske jag startar eget och anställer expediter.
Detta må låta pretentiöst... men just nu undviker jag att skriva B-uppsats.
Jag tycker det var klokt sagt. Jag håller verkligen med! Jag antar att du har läst <a href=http://fincozmoz.wordpress.com/2008/09/17/johan-norberg-nar-manniskan-skapade-varlden/>När människan skapade världen</a> där Johan Norberg förespråkar samma synsätt.
Givet en oändlig tid i ett oändligt rum kommer allt att ske ett oändligt antal gånger. Ergo, vi har inte ett liv utan oändligt många. Nu förutsatt att både tid och universum är ändlösa :) Huruvida detta gör från eller till för vårt kollektiva ansvar låter jag vara osagt.
"Givet en oändlig tid i ett oändligt rum kommer allt att ske ett oändligt antal gånger." ... det du säger stämmer.. fast inte. Vi lever ett liv, oavsett universums oändlighet.. dock lever oändligt många ett exakt likadant liv som jag.. och oändligt många ett, bara lite annorlunda.. men Jag lever ändå bara ett liv.. det finns ju oändligt många identiteter också..
