Jag vill ha en dotter när jag blir stor
Jag var Boden över helgen, men gjorde där inget jag känner för att redogöra för, inte för att något känsligt inträffade, utan för att inget inträffade och således har jag härmed ingen anledning att skriva något om vistelsen. Dock ämnar jag redogöra för hemresan. Och kanske lite till.
Jag klev på snabbtåget som gick 12.15 från Boden Centralstation och klev av det när det stannade på Umeå Centralstation kl 15.40. Det gick alltså förhållandevis fort för att vara kollektivtrafik mellan Boden och Umeå som annars brukar ta ca 6 h. ... Inte nöjda med min redogörelse för resan?
Okej. Till en början fick jag sitta ganska ensam... ... nä.. jag orkar inte redogöra för hela resan - det jag ville leda historien till var en familj som, efter anhalt Älvsbyn hade sina platser bokade där jag helt oskyldigt slagit läger för resan, vilket ledde till att jag fick flytta till andra sidan mittgången, vilket inte gjorde mig mer än att jag fick höger öga närmare fönstret än vänster öga. Hmm. Det blev nog ett litet syftningsfel där. Jag fick inte höger öga närmare fönstret än vänster öga, nej, avståndet mellan mina ögon förblev detsamma - en bit, utan: istället för att jag hade vänster öga närmast fönstret fick jag nu höger öga närmast fönstret. Hursomhelst. Familjen bestod av: En kvinna som var lite för gammal och lite för ful för att vara gift med sin lite yngre och lite snyggare man. Hon var inte ful eller gammal och han var inte ung eller snygg, men ändå reagerade jag på att dom inte riktigt var i samma liga. Trots att dom inte riktigt hörde ihop hade deras ihopslagning visat sig vara en lyckoträff då de knullat fram två riktigt charmiga, vackara, intelligenta och kloka döttrar. (jag har ingen aning om varför jag valde att skriva "knullat fram) Jag är riktigt dålig på att bedöma ålder på barn, men jag skulle gissa att båda var mellan nio och tolv år. Jag inser nu att jag inte riktigt vet var jag vill komma med detta, men dom utgjorde i alla fall en söt familj.
Under större delen av resan lyssnade jag på Mp3 genom min Mobiltelefon med Mp3-funktion, färgskärm, 2.0 megapixelkamera, 2gb minne osv. ... så jag hörde under större delen av resan inte vad den söta familjen pratade om. Men. När jag, nånstans mellan Jörn och Vindeln slog av musiken kastades jag in mitt i en omgång av "20 frågor", Jag insåg att jag missat ganska många frågor och svar angående den aktuella "hemliga person" som den yngre av de två charmiga, vackra, intelligenta och kloka döttrarna valt. Jag insåg också ganska snart att dom struntade i 20-frågorsgränsen. Jag lyckades iallafall lista ut att det var Joe Labero hon hade i åtanke, långt innan någon annan. När hon sedan bekräftade att hans namn började på J (efter: A? Nej, B? Nej, C? Nej.... J? Ja!) kände jag mig säker. Dock krossades min stolthet plötsligt när hon svarade nekande på frågan om hans förnamn var Joe. Namngissningarna fortgick en stund medan jag reviderade den information jag hade. Till slut, långt efter att jag slagit spiken på huvudet lyckades den lite äldre, lite fulare mamman gissa på Joe Labero. Och hon fick rätt. Hör och häpna. Jag var nära att anklaga den söta lilla tjejen för fusk (nämnas bör kanske att jag endast deltog i leken i mitt huvud, jag hade under resans gång ingen verbal utväxling med någon i familjen förutom när vi alla insåg att jag satt på deras plats, varpå jag artigt flyttade på mig) Hur kunde då del lite äldre, lite fulare mamman få rätt för Joe Labero när den hemlige personen inte hette Joe i förnamn? - undrar ni. Visst? Jo. Tjejen var osäker på hur hans namn stavades, men han hette i vilket fall Jola Bero i hennes värld.
Dessutom sjöng den äldre flickan Staffanvisan. Och. Jag älskar när barn sjunger. Jag älskar julsånger. Jag älskar när barn sjunger i tåg och i bussar. Jag älskar när barn sjunger julsånger. Och. Jag älskar när barn sjunger julsånger i tåg och i bussar.
Jag klev på snabbtåget som gick 12.15 från Boden Centralstation och klev av det när det stannade på Umeå Centralstation kl 15.40. Det gick alltså förhållandevis fort för att vara kollektivtrafik mellan Boden och Umeå som annars brukar ta ca 6 h. ... Inte nöjda med min redogörelse för resan?
Okej. Till en början fick jag sitta ganska ensam... ... nä.. jag orkar inte redogöra för hela resan - det jag ville leda historien till var en familj som, efter anhalt Älvsbyn hade sina platser bokade där jag helt oskyldigt slagit läger för resan, vilket ledde till att jag fick flytta till andra sidan mittgången, vilket inte gjorde mig mer än att jag fick höger öga närmare fönstret än vänster öga. Hmm. Det blev nog ett litet syftningsfel där. Jag fick inte höger öga närmare fönstret än vänster öga, nej, avståndet mellan mina ögon förblev detsamma - en bit, utan: istället för att jag hade vänster öga närmast fönstret fick jag nu höger öga närmast fönstret. Hursomhelst. Familjen bestod av: En kvinna som var lite för gammal och lite för ful för att vara gift med sin lite yngre och lite snyggare man. Hon var inte ful eller gammal och han var inte ung eller snygg, men ändå reagerade jag på att dom inte riktigt var i samma liga. Trots att dom inte riktigt hörde ihop hade deras ihopslagning visat sig vara en lyckoträff då de knullat fram två riktigt charmiga, vackara, intelligenta och kloka döttrar. (jag har ingen aning om varför jag valde att skriva "knullat fram) Jag är riktigt dålig på att bedöma ålder på barn, men jag skulle gissa att båda var mellan nio och tolv år. Jag inser nu att jag inte riktigt vet var jag vill komma med detta, men dom utgjorde i alla fall en söt familj.
Under större delen av resan lyssnade jag på Mp3 genom min Mobiltelefon med Mp3-funktion, färgskärm, 2.0 megapixelkamera, 2gb minne osv. ... så jag hörde under större delen av resan inte vad den söta familjen pratade om. Men. När jag, nånstans mellan Jörn och Vindeln slog av musiken kastades jag in mitt i en omgång av "20 frågor", Jag insåg att jag missat ganska många frågor och svar angående den aktuella "hemliga person" som den yngre av de två charmiga, vackra, intelligenta och kloka döttrarna valt. Jag insåg också ganska snart att dom struntade i 20-frågorsgränsen. Jag lyckades iallafall lista ut att det var Joe Labero hon hade i åtanke, långt innan någon annan. När hon sedan bekräftade att hans namn började på J (efter: A? Nej, B? Nej, C? Nej.... J? Ja!) kände jag mig säker. Dock krossades min stolthet plötsligt när hon svarade nekande på frågan om hans förnamn var Joe. Namngissningarna fortgick en stund medan jag reviderade den information jag hade. Till slut, långt efter att jag slagit spiken på huvudet lyckades den lite äldre, lite fulare mamman gissa på Joe Labero. Och hon fick rätt. Hör och häpna. Jag var nära att anklaga den söta lilla tjejen för fusk (nämnas bör kanske att jag endast deltog i leken i mitt huvud, jag hade under resans gång ingen verbal utväxling med någon i familjen förutom när vi alla insåg att jag satt på deras plats, varpå jag artigt flyttade på mig) Hur kunde då del lite äldre, lite fulare mamman få rätt för Joe Labero när den hemlige personen inte hette Joe i förnamn? - undrar ni. Visst? Jo. Tjejen var osäker på hur hans namn stavades, men han hette i vilket fall Jola Bero i hennes värld.
Dessutom sjöng den äldre flickan Staffanvisan. Och. Jag älskar när barn sjunger. Jag älskar julsånger. Jag älskar när barn sjunger i tåg och i bussar. Jag älskar när barn sjunger julsånger. Och. Jag älskar när barn sjunger julsånger i tåg och i bussar.
