The Struggle of Orders
Jag brukar gå på handikapptoaletter när jag vistas i offentliga byggnader. Dels är dom mycket större och dels är dom faktiskt oftare lediga. Innan jag går in brukar jag då kolla av läget i närheten för att se om det finns någon som kan tänkas behöva använda den så inte jag vältrar mig i lyxtoalettbesök medan någon som verkligen behöver den måste vänta. Det lustiga med mina handikapptoalettbesök är att jag, undermedvetet, haltar lite smått när jag går ut och därifrån. - Som om en lätt stukad fot skulle rättfärdiga det hela - som om folk som såg mig skulle tänka: "Ah, han är handikappad. Då är det inget konstigt med att han gå på handikapptoaletten istället för den vanliga som också är ledig och ligger bredvid".
Det är lite som när man (jag) kommer försent till en föreläsning och undermedvetet anstänger mig för att se extra trött- eller sjuk ut för att sända signalen att jag inte riktigt kunde rå för min sena ankomst, (som givetvis beror på tidsoptimism eller överskattning av min speedwalkingförmåga) som om föreläsaren skulle acceptera brottet i hans föreläsning när han inser att det inte var mitt fel att jag kom in sent. Som att han skulle tänka: "Fan, nu kommer någon och tvärtjuvar studenternas uppmärksamhet när jag precis så omsorgsfullt fångat den... men vänta nu! Det ser ut som att han är lite sjuk och då är det ju inte så konstigt att han kommer sent, jag vet ju själv hur det är - det är hopplöst! Han måste verkligen ha kämpat för att ens ta sig hit! Den där killen ska jag komma ihåg som en som verkligen är mån om sin utbildning och kämpar för att inte störa i undervisningen!"
Jag är nog ganska paranoid egentligen.
Idol:
Jag känner att jag måste skriva några rader om Idol 2007.
Jag förstår inte varför de skickade hem Henning!
Jag förstår inte varför de vill ha kvar Sam!
Amanda, Anastasia, Gathania och Daniel har stor chans att vinna!
Jag förstår inte varför de vill ha kvar Pär!
Mattias är årets "SnyggErik"
Patrizia är bra!
Det var synd att Freja inte gick vidare!
Så! Det var några rader. Närmare bestämt sju rader.
Jag fick alldeles nyss höra att Norsjöprofilen entrepenören Påvel (Tomas Lidén) har avlidit. Riktigt tråkigt! Efter sig lämnar han en fru och två små barn.
Igår skrev jag tenta.
I början av kursen (Historia 1) fick vi tolv tentafrågor och fick veta att tre av dessa skulle komma på tentan. Givetvis fick vi inte veta vilka som skulle komma och det var alldeles för riskabelt att gissa. När vi så igår fick tentan i vår hand fick jag till min stora förtjusning se att de tre frågor vi skulle bevisa att vi kunde, var de tre frågor jag kunde allra bäst. Jag satt och skrev som ett sär i fem timmar och gick sedan väldigt nöjd därifrån. Det är riktigt skönt att göra bra ifrån sig på en tenta!
Jag är lite förkyld så jag ska stanna hemma hela helgen och spela NHL 08... och givetvis se Svensson Svensson ikväll!
Det är lite som när man (jag) kommer försent till en föreläsning och undermedvetet anstänger mig för att se extra trött- eller sjuk ut för att sända signalen att jag inte riktigt kunde rå för min sena ankomst, (som givetvis beror på tidsoptimism eller överskattning av min speedwalkingförmåga) som om föreläsaren skulle acceptera brottet i hans föreläsning när han inser att det inte var mitt fel att jag kom in sent. Som att han skulle tänka: "Fan, nu kommer någon och tvärtjuvar studenternas uppmärksamhet när jag precis så omsorgsfullt fångat den... men vänta nu! Det ser ut som att han är lite sjuk och då är det ju inte så konstigt att han kommer sent, jag vet ju själv hur det är - det är hopplöst! Han måste verkligen ha kämpat för att ens ta sig hit! Den där killen ska jag komma ihåg som en som verkligen är mån om sin utbildning och kämpar för att inte störa i undervisningen!"
Jag är nog ganska paranoid egentligen.
Idol:
Jag känner att jag måste skriva några rader om Idol 2007.
Jag förstår inte varför de skickade hem Henning!
Jag förstår inte varför de vill ha kvar Sam!
Amanda, Anastasia, Gathania och Daniel har stor chans att vinna!
Jag förstår inte varför de vill ha kvar Pär!
Mattias är årets "SnyggErik"
Patrizia är bra!
Det var synd att Freja inte gick vidare!
Så! Det var några rader. Närmare bestämt sju rader.
Jag fick alldeles nyss höra att Norsjöprofilen entrepenören Påvel (Tomas Lidén) har avlidit. Riktigt tråkigt! Efter sig lämnar han en fru och två små barn.
Igår skrev jag tenta.
I början av kursen (Historia 1) fick vi tolv tentafrågor och fick veta att tre av dessa skulle komma på tentan. Givetvis fick vi inte veta vilka som skulle komma och det var alldeles för riskabelt att gissa. När vi så igår fick tentan i vår hand fick jag till min stora förtjusning se att de tre frågor vi skulle bevisa att vi kunde, var de tre frågor jag kunde allra bäst. Jag satt och skrev som ett sär i fem timmar och gick sedan väldigt nöjd därifrån. Det är riktigt skönt att göra bra ifrån sig på en tenta!
Jag är lite förkyld så jag ska stanna hemma hela helgen och spela NHL 08... och givetvis se Svensson Svensson ikväll!
Min storebrors första mening enligt mor och far var: "Stor sten tung å bära, huvva!"
När jag var liten...
När jag var liten trodde jag... många olika och felaktiga saker om världen.
Jag trodde:
...att alla länder styrdes av poliserna; att det var dom som bestämde allt i varje land.
- Det är ju ändå inte en speciellt långsökt slutsats av ett litet barn? Det konstiga, inser jag nu, är hur jag sedan lyfte perspektivet och filosoferade kring hur hela världen styrdes. Jag kunde inte för mitt liv tro att alla nationer styrde fritt över sig själva - eller rättare sagt - att alla "poliskårer" styrde självständigt, utan högre instans. Jag trodde nämligen även:
...att världen styrdes av (grönklädda) militärer som dag och natt stod och vaktade längs alla riksgränser - där det för övrigt fanns stängsel; - alla lände var inhägnade med regerande oligarki eller aristokrati som gränspatruller. Jag hade alltså någon form av imperialistisk grunduppfattning om världen... och en uppfattning om världens imperialistiska statsskick.
Jag trodde:
...att det vid världens ände fanns ett ca en meter högt trästaket, bortanför vilket en oändlig avgrund väntade.
- Jag "visste" att jorden var rund, men jag tänkte mig mer jorde som ett halvt klot och vi bodde på den platta delen - som om man delat en apelsin och bosatt sig på köttet. Under oss var jorden ett halvklot och över oss fanns ett halvklot av atmosfär. Någon förklarade en gång för mig att jorden var oändlig, att hur långt man än skulle åka skulle man inte nå fram till mitt meterhöga trästaket. Jag trodde bara det var en förenklande överdrift - typ att det var så otroligt långt att det inte finns siffror för att beskriva det.
Jag trodde:
...att den neolitiska revolutionen ägde rum så sent som 2000 f.Kr!!
- Helt sjukt hur vilseledd man kan vara som barn!
PS. Vad ska man göra på Facebook när man har addat alla man känner?
Ungefär såhär uppfattade jag världen som barn.
Jag trodde:
...att alla länder styrdes av poliserna; att det var dom som bestämde allt i varje land.
- Det är ju ändå inte en speciellt långsökt slutsats av ett litet barn? Det konstiga, inser jag nu, är hur jag sedan lyfte perspektivet och filosoferade kring hur hela världen styrdes. Jag kunde inte för mitt liv tro att alla nationer styrde fritt över sig själva - eller rättare sagt - att alla "poliskårer" styrde självständigt, utan högre instans. Jag trodde nämligen även:
...att världen styrdes av (grönklädda) militärer som dag och natt stod och vaktade längs alla riksgränser - där det för övrigt fanns stängsel; - alla lände var inhägnade med regerande oligarki eller aristokrati som gränspatruller. Jag hade alltså någon form av imperialistisk grunduppfattning om världen... och en uppfattning om världens imperialistiska statsskick.
Jag trodde:
...att det vid världens ände fanns ett ca en meter högt trästaket, bortanför vilket en oändlig avgrund väntade.
- Jag "visste" att jorden var rund, men jag tänkte mig mer jorde som ett halvt klot och vi bodde på den platta delen - som om man delat en apelsin och bosatt sig på köttet. Under oss var jorden ett halvklot och över oss fanns ett halvklot av atmosfär. Någon förklarade en gång för mig att jorden var oändlig, att hur långt man än skulle åka skulle man inte nå fram till mitt meterhöga trästaket. Jag trodde bara det var en förenklande överdrift - typ att det var så otroligt långt att det inte finns siffror för att beskriva det.
Jag trodde:
...att den neolitiska revolutionen ägde rum så sent som 2000 f.Kr!!
- Helt sjukt hur vilseledd man kan vara som barn!
PS. Vad ska man göra på Facebook när man har addat alla man känner?
Ungefär såhär uppfattade jag världen som barn.
Säsongare
Jag har nyligen insett att jag är en säsongare. Mitt sociala liv går omedvetet i cykler. Det handlar inte om mitt humör först och främst, utan om en social och karaktärsdanande utvecklingsspiral. Just nu befinner jag mig i den återhållssamma fasen där jag utvärderar mig själv och mitt sociala liv. Denna fas karaktäriseras av reflekterande och isolering; jag spenderar mycket tid med mig själv - ser TV, läser, spelar TV-spel eller ser film. Givetvis umgås jag med folk under den återhållssamma fasen, men undviker större sociala evenemang som fester eller filmkvällar. Som sagt var handlar detta inte om att jag är mer eller mindre positivt inställd till livet, om jag är mer eller glad eller ledsen, utan om en naturlig del i mitt identitetsskapande- och utvecklande.
Den återhållssamma fasen brukar vanligtvis och rimligtvis följas av den utåtriktande fasen. När jag befinner mig i den söker jag mig gärna och nästan maniskt till socialt umgänge. Under den fasen har jag till och med svårt med att vara ensam, om ens bara för en kväll.
Mellan dessa två huvudfaser finns ett antal mellanting som inte karaktäriseras av speciellt mycket. Kanske finns en fas där jag föredrar regelbundet och omfattande umgänge med en och samma person... jag vet inte riktigt.
Hur som helst är det ganska tur att jag för tillfället befinner mig i den återhållssamma fasen med tanke på att jag på fredag har en ganska omfattande tenta och därmed behöver tid, dels till att undvika att plugga och dels faktiskt plugga.
Såhär två veckor in i mina historiestudier kan jag avlägga en kort uppfattning om kursen och ämnet:
Den återhållssamma fasen brukar vanligtvis och rimligtvis följas av den utåtriktande fasen. När jag befinner mig i den söker jag mig gärna och nästan maniskt till socialt umgänge. Under den fasen har jag till och med svårt med att vara ensam, om ens bara för en kväll.
Mellan dessa två huvudfaser finns ett antal mellanting som inte karaktäriseras av speciellt mycket. Kanske finns en fas där jag föredrar regelbundet och omfattande umgänge med en och samma person... jag vet inte riktigt.
Hur som helst är det ganska tur att jag för tillfället befinner mig i den återhållssamma fasen med tanke på att jag på fredag har en ganska omfattande tenta och därmed behöver tid, dels till att undvika att plugga och dels faktiskt plugga.
Såhär två veckor in i mina historiestudier kan jag avlägga en kort uppfattning om kursen och ämnet:
- Jag har aldrig haft en så idiotfri klass som jag har nu.
- Institutionen är rasande välorganiserad och professionell.
- Lärarna är riktigt bra.
- Föreläsningarna är riktigt bra.
- Det är, än så länge riktigt kul att plugga! Jag tycker det är riktigt intressant.
Såhär trevligt kan jag ha när jag sitter och pluggar en fredagkväll, under min återhållssamma fas.
Nu ska jag fika kvällsfika samtidigt som jag tittar på ett avsnitt av Sveriges genom tiderna enda bra och därmed också bästa komediserie, nämligen Svensson Svensson.
(En sak som för tillfället gör livet riktigt kul är att dom spelat in en helt ny säsong av Svensson Svensson och av första avsnittet som sändes i Lördags kväll har jag riktigt trevliga lördagkvällar framför mig.)
PS. Jag ämnar framöver skriva lite mer komiska inlägg.
(En sak som för tillfället gör livet riktigt kul är att dom spelat in en helt ny säsong av Svensson Svensson och av första avsnittet som sändes i Lördags kväll har jag riktigt trevliga lördagkvällar framför mig.)
PS. Jag ämnar framöver skriva lite mer komiska inlägg.
So far so good
Nu har det börjat. Nu är det slut på ledighet och lathet. Nu är friheten begränsad och ansvaret omfattande - Nu har skolan börjat om.
Igår var det information och introduktion hela dagen och idag, alldeles snart är det dags för någon form om ytterligare introduktion till kursen - allt för att förbereda oss studenter för vad som komma skall. Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka de intryck jag hittills fått av detta. Allt verkar så välplanerat och lärarna och institutionen verkar så oerhört angelägna om att vara extremt organiserade och tillmötesgående. Idag ska vi alltså ha någon form av lektion där läraren ska ge oss tips om hur vi ska lägga upp våra studier och hur vi ska tänka osv. Alltså - antingen är detta enbart av godo, det är bara en oerhört professionell institution som vill hjälpa sina elever så gott det går... Eller. Eller så är det en förvarning för något extremt - Institutionen har av erfarenhet lärt sig att det är det enda sättet att höja antalet godkända på kursen... Eller. Eller så är det något lämpligt mellanting som innebär att mitt liv fortsätter ungefär som vanligt. Ledigheten och latheten är inte slut utan bara begränsad. Friheten finns kvar men ansvaret blir till ångest.
Jag måste, nu när jag ändå är på gång, skriva några ord om... - The Wedding.
Det var fint. I kyrkan hade dom en kör bestående av nära och kära, samtliga oerhört begåvade. Prästen var lite för litet högtidlig, men i det stora hela var det en fin ceremoni. Det bästa, förutom Isak och Idha, var när Isaks syster Sara sjöng solo på en låt på romani.
Festen på kvällen var allt man kan önska av en bröllopsfest - Det var oerhört trevligt rakt igenom. Inget anmärkningsvärt inträffade, inga "helt sjuka" incidenter eller enorma succéer, inga skandaler eller ... eller så. Det var bara oerhört trevligt rakt igenom... och alla var med på att ha det trevligt.. så... Jag hoppas att Isak och Idha är riktigt riktigt nöjda.
Nu måste jag göra mig i ordning för dag 2 på Historia 1.
Igår var det information och introduktion hela dagen och idag, alldeles snart är det dags för någon form om ytterligare introduktion till kursen - allt för att förbereda oss studenter för vad som komma skall. Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka de intryck jag hittills fått av detta. Allt verkar så välplanerat och lärarna och institutionen verkar så oerhört angelägna om att vara extremt organiserade och tillmötesgående. Idag ska vi alltså ha någon form av lektion där läraren ska ge oss tips om hur vi ska lägga upp våra studier och hur vi ska tänka osv. Alltså - antingen är detta enbart av godo, det är bara en oerhört professionell institution som vill hjälpa sina elever så gott det går... Eller. Eller så är det en förvarning för något extremt - Institutionen har av erfarenhet lärt sig att det är det enda sättet att höja antalet godkända på kursen... Eller. Eller så är det något lämpligt mellanting som innebär att mitt liv fortsätter ungefär som vanligt. Ledigheten och latheten är inte slut utan bara begränsad. Friheten finns kvar men ansvaret blir till ångest.
Jag måste, nu när jag ändå är på gång, skriva några ord om... - The Wedding.
Det var fint. I kyrkan hade dom en kör bestående av nära och kära, samtliga oerhört begåvade. Prästen var lite för litet högtidlig, men i det stora hela var det en fin ceremoni. Det bästa, förutom Isak och Idha, var när Isaks syster Sara sjöng solo på en låt på romani.
Festen på kvällen var allt man kan önska av en bröllopsfest - Det var oerhört trevligt rakt igenom. Inget anmärkningsvärt inträffade, inga "helt sjuka" incidenter eller enorma succéer, inga skandaler eller ... eller så. Det var bara oerhört trevligt rakt igenom... och alla var med på att ha det trevligt.. så... Jag hoppas att Isak och Idha är riktigt riktigt nöjda.
Nu måste jag göra mig i ordning för dag 2 på Historia 1.
