So far so good
Nu har det börjat. Nu är det slut på ledighet och lathet. Nu är friheten begränsad och ansvaret omfattande - Nu har skolan börjat om.
Igår var det information och introduktion hela dagen och idag, alldeles snart är det dags för någon form om ytterligare introduktion till kursen - allt för att förbereda oss studenter för vad som komma skall. Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka de intryck jag hittills fått av detta. Allt verkar så välplanerat och lärarna och institutionen verkar så oerhört angelägna om att vara extremt organiserade och tillmötesgående. Idag ska vi alltså ha någon form av lektion där läraren ska ge oss tips om hur vi ska lägga upp våra studier och hur vi ska tänka osv. Alltså - antingen är detta enbart av godo, det är bara en oerhört professionell institution som vill hjälpa sina elever så gott det går... Eller. Eller så är det en förvarning för något extremt - Institutionen har av erfarenhet lärt sig att det är det enda sättet att höja antalet godkända på kursen... Eller. Eller så är det något lämpligt mellanting som innebär att mitt liv fortsätter ungefär som vanligt. Ledigheten och latheten är inte slut utan bara begränsad. Friheten finns kvar men ansvaret blir till ångest.
Jag måste, nu när jag ändå är på gång, skriva några ord om... - The Wedding.
Det var fint. I kyrkan hade dom en kör bestående av nära och kära, samtliga oerhört begåvade. Prästen var lite för litet högtidlig, men i det stora hela var det en fin ceremoni. Det bästa, förutom Isak och Idha, var när Isaks syster Sara sjöng solo på en låt på romani.
Festen på kvällen var allt man kan önska av en bröllopsfest - Det var oerhört trevligt rakt igenom. Inget anmärkningsvärt inträffade, inga "helt sjuka" incidenter eller enorma succéer, inga skandaler eller ... eller så. Det var bara oerhört trevligt rakt igenom... och alla var med på att ha det trevligt.. så... Jag hoppas att Isak och Idha är riktigt riktigt nöjda.
Nu måste jag göra mig i ordning för dag 2 på Historia 1.
Igår var det information och introduktion hela dagen och idag, alldeles snart är det dags för någon form om ytterligare introduktion till kursen - allt för att förbereda oss studenter för vad som komma skall. Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka de intryck jag hittills fått av detta. Allt verkar så välplanerat och lärarna och institutionen verkar så oerhört angelägna om att vara extremt organiserade och tillmötesgående. Idag ska vi alltså ha någon form av lektion där läraren ska ge oss tips om hur vi ska lägga upp våra studier och hur vi ska tänka osv. Alltså - antingen är detta enbart av godo, det är bara en oerhört professionell institution som vill hjälpa sina elever så gott det går... Eller. Eller så är det en förvarning för något extremt - Institutionen har av erfarenhet lärt sig att det är det enda sättet att höja antalet godkända på kursen... Eller. Eller så är det något lämpligt mellanting som innebär att mitt liv fortsätter ungefär som vanligt. Ledigheten och latheten är inte slut utan bara begränsad. Friheten finns kvar men ansvaret blir till ångest.
Jag måste, nu när jag ändå är på gång, skriva några ord om... - The Wedding.
Det var fint. I kyrkan hade dom en kör bestående av nära och kära, samtliga oerhört begåvade. Prästen var lite för litet högtidlig, men i det stora hela var det en fin ceremoni. Det bästa, förutom Isak och Idha, var när Isaks syster Sara sjöng solo på en låt på romani.
Festen på kvällen var allt man kan önska av en bröllopsfest - Det var oerhört trevligt rakt igenom. Inget anmärkningsvärt inträffade, inga "helt sjuka" incidenter eller enorma succéer, inga skandaler eller ... eller så. Det var bara oerhört trevligt rakt igenom... och alla var med på att ha det trevligt.. så... Jag hoppas att Isak och Idha är riktigt riktigt nöjda.
Nu måste jag göra mig i ordning för dag 2 på Historia 1.
Kommentarer
Trackback
