Eliasskriver

Jag minns när jag skrev min första dikt. Det var en höstdikt som vi av Kurt fick i uppgift att skriva när vi nyligt börjat sjuan. Jag minns inte hela dikten, men väl de strålande inledande fraserna:

Det är höst
Jag bor i öst
Löven faller
Jag sitter bakom galler
Solen strålar
För jag börja' å' ta stålar

Ingen kan påstå att detta är annat än nödrim på klassiska hösttermer, men på skoj kan man ändå våga sig på en kort lyrikanalys.

Den inledande frasen: "Det är höst" är kort och kärnfull, den lägger upp en tydlig och nästan dramatisk bild över tillvaron.  Symboliskt kan man tolka hösten som  livets ålderdom: "härifrån går det bara nedför -  allt är på väg mot döden, sömnen, vintern" Frasen beskriver alltså såväl naturens rådande beskaffenhet - den gula hösten, som en indikator på personlig framtidstro - livet är påväg utför.

Den andra frasen: "Jag bor i öst" säger i sin vaghet att den geografiska platsen är relativt oväsentlig - det spelar inte så stor roll om det är i Moskva, Kina eller... Finland. Öst representerar istället en mental association: "det kalla, hårda sovjetiska öst"

"Löven faller" är en observation - något vackert men som också påminner om att slutet annalkas.

"Jag sitter bakom galler" Frasen talar sitt tydliga språk - diktjaget sitter bakom galler, i ett antingen fysiskt eller mentalt fängelse - i öst.

"Solen trålar" Ännu en observation - Utanför gallren finns det solsken och liv - en kontrast till diktjagets situation.

"För jag börja' å' ta stålar" - En fortsättning på "Jag sitter bakom galler" - En förklaring till varför diktjaget sitter bakom galler - en nästan ursäktande och bagatelliserande förklaring då ett slangord används: "stålar".

Om man plockar isär och sätter ihop dikten ser man två parallella skildringar:

1. Det är höst, löven faller, solen strålar. - En yttre beskrivning om naturen - om yttre omständigheter - om världen.

2. Jag bor i öst, jag sitter bakom galler för jag börja' å' ta stålar. - Diktjagets situation och förklaring till denna.

Diktjaget känner alltså ångest över något denne gjort - känner sig fången i sitt dåliga samvete och allt känns grått och kallt i ensamheten trots att allt runt omkring fortfarande är vackert.

Se där.. man kan tolka vad fan som helst och komma fram till någon pretentiös förklaring.



Hösten kan få - nästan - vem som helst att se bra ut.