Eliasskriver

Lär av mig.

Jag ser inte kollektivet för alla människor

Det dröjer inte länge nu.

Det är inte utan viss besvikelse jag arundar denna dag. Jag hade för avsikt att vara extra produktiv i syfte att bygga upp en tidsbuffert inför torsdagens release av UFC 09 Undisputed - Demot. En underliggande plan för mitt skrivande är att skriva om en "händelse i Caesars liv" om dagen och hittills har jag följt denna plan. Igår skrev jag om hans möte med sjörövarna och idag skrev jag om skandalen vid Bona Dea. Jag kan således lura mig själv att jag idag gjort tillräckligt, men faktum är att dagens arbete krävde inte alls mycket tid eller ansträngning och jag hade galant klarat av att redogöra för "Initiativet till kriget i Gallien" utan stress. Min slutsats blir således att målinriktat och planerat arbete inte kommer utan vissa komplikationer. Kanske hade jag kunnat  bifoga ett antal klausuler som kunnat träda till kraft i mån av behov, som att "redogöra för ytterligare en händelse om tid finnes" men så blev det inte idag.

Det finns en objektiv verklighet som vi med våra sinnen kan erfara och med vårt förnuft begripa. Verkligheten förändras inte av att vi tolkar den olika.

Det finns ingen skog, men det finns jättemånga träd. Skogen är ett samlingsbegrepp för ett antal träd som lever ihop. Ej heller finns det något kollektiv, men det finns jättemånga individer. Kollektivet är ett samlingsbegrepp för alla individer. Således förefaller det motsägande att hävda att kollektivet ska gå före individen då kollektivet utgörs av individer. Till skillnad från träden i skogen har individer, människor, ett individuellt värde och är självändamål i sig själva. I en skog kan man gallra bort enstaka träd för att gynna skogen, men vi kan inte gallra bort människor eller deras tankar för att gynna alla andra människor.

Jag är övertygad om att jag bara lever ett enda liv och att det är upp till mig att skapa det som jag själv vill. Jag är av den uppfattningen att jag själv, ingen annan, ska avgöra hur jag ska leva mitt enda liv. Jag är således av den uppfattningen att jag själv ska bestämma vad jag ska göra av min tid. Mitt syfte som människa är inte att föra mänskligheten vidare eller att göra Sverige, geografiskt avgränsade del av världen jag föddes i, till en stormakt. Mitt syfte som människa avgör jag själv, för vad har jag för glädje, då mina dagar är räknade, av att jag försakat mitt enda liv för att vara andra till lags?

Bla bla bla... ursäkter för att slippa ta ansvar för andra bla bla bla ;)

Vilka ska vi ta ansvar för? Vilka är kriterierna? Hur mycket ska vi ta ansvar för andra?

...och framför allt, varför ska jag ansvara för någon annan? När jag får ett vettigt svar på den frågan så kommer jag att konvertera till kommunist.

Så norrlänningen förespråkar alltså anarki?



Sen på Elias svar så måste jag säga att vilka, enligt vilka kriterier och hur stort ansvar vi bör ta för andra är upp till ens ideologiska ståndpunkt och grundläggande människosyn. Man måste inte ansvara för någon annan än sig själv. Men jag anser att man bör göra det. Mest för att man kan.

Simon,



"Jag anser att man bör göra det. Mest för att man kan"



Men frågan kvarstår. Varför vill någon tvinga mig till detta, och hur sjukt är inte det egentligen? (V,S + MP)



Själv tycker jag att man får göra precis som man själv vill i den här frågan. Jag vill inte tvinga någon att inte ansvara för andra människor. Frågan är då - varför vill någon tvinga mig ATT ansvara för andras tvivelaktiga beslut?

Fortfarande: Förespråkar du anarki? Annars, är inte en grundläggande samhällsstruktur (med vägar, välfärd, offentlig sektor) ett grundläggande sätt att "tvingas" ta ansvar för varandra?



Frågan är väl snarare hur stor och omfattande denna struktur bör vara?

Den stora frågan är egentligen: Vem ska bestämma över vem du tar ansvar över? Jag förspråkar att jag själv väljer vem jag ska ta ansvar över och Simon förespråkar att staten ska bestämma detta och i vårt fall är det alla som bor i Sverige - ingen annan (bortsett från några öre i bistånd som skickas till korrupta militärdiktaturer)

Haha... jag förespråkar inte alls att staten ska bestämma vem jag ska ta ansvar för.



Jag tycker däremot att staten är ett verktyg för kunna ta ett kollektivt ansvar. Till exempel över våra studenter så att de får plugga gratis och ha råd att köpa skattefinansierade mjukisbyxor ;)



Sen statens inflytande och den offentliga sektorns storlek kan diskuteras. Likaså skattesatser och möjligheter att välja bort vad man betalar till staten och vad man på så sätt har rätt att nyttja som bekostats av staten.



Men en grundläggande samhällsstruktur är nödvändig. Denna kan ses som ett "tvång" att behöva ta ansvar för varandra. Denna underlättare bland annat byggandet av vägar och annan infrastruktur.

Jag ser inte att det är så självklart att infrastruktur byggd av staten nödvändigtvis är mest effektiva användningen av resurser. Det finns en massa exempel på infrastruktur i privat regi.



Politiker spenderar inte sina egna pengar, därför går det aldrig lita på att pengarna inte slägs i sjön.



-100 miljarder på fiber? Lätt det behövs säkert. Alla ska få lika mycket.. behövs 45 miljarder för byarna i lappland.. no problem!

Enda sättet du kan få göra vad du vill med ditt liv, och slippa springa runt hamsterhjulet nio timmar per dag (plus resor), är om vi nationaliserar och socialiserar hela rasket, för att sedan rationalisera bort Jambas ringsignaler, sextiofem sorters glass och all annan onödig skit, och ställer om systemet till att producera de grundläggande behoven till alla. De grundläggande behoven är inte så stora. Det blir mycket fritid.

...det blir mycket fritid till att ägna sig åt aktiviteter staten anser vara lämpliga och roliga. Kanske skulle man få kasta Freesbee - kanske skulle staten prioritera freesbeen som ett basbehov för "funtime".