Heeding the call
Komvuxenlivet börjar imorgon
Gossip girl - (spoiler alert)
Första säsongen var riktigt bra. Dom vågade förlita sig på karaktärerna och relationerna, dom lät "the main couple" vara ihop och intrigerna hölls på en lämplig nivå. Nu, under säsong två, börjar dom tappa fattningen. Intriger in i absurdum får mig på dåligt humör och det är inte på det sätt som man uppskattar i riktigt bra litteratur då man blir besviken på någon av karaktärerna, utan denna frustration är främst riktad mot författarna som inte längre vågar förlita sig på karaktärerna och relationerna utan tror att dom måste överösa serien med intriger, lögner och missförstånd för att den ska vara intressant. Jag såg precis s02e18 och mycket talar för att det blev det sista jag såg av serien.
Det enda intressanta paret i serien är huvudkaraktärernas föräldrar.
Den enda person jag verkligen hejar på är antagonisten: Chuck Bass. På något sätt vill jag att han ska lyckas, men under tiden störs jag av att skådespelaren inte gör ett fullt så gott jobb som jag skulle önska och han håller inte den annars så höga nivå som de övriga i serien håller.
Gossip Girl: "Jag bär på en hemlighet" - "Bär du på en hemlighet?" - "Nej" - Hemligheten kommer ut - "Du ljög för mig!" - "ja, men jag var tvungen. Kan du förlåta mig?" - "Ja, okej då." - "Tack! men vi litar inte på varandra, vi gör slut" - "Okej" -"Nu när vi gjort slut måste jag hitta en ny, för jag såg dig tillsammans med en annan" - "Men det var inte som det såg ut, för jag såg dig med en annan först och så sade den och den att ni låg med varann" - "Hur kunde den och den säga så???" - "Nu måste jag hämnas hela världen, fast innerst inne är jag en god person" - "Alla är vi goda personer" - "Alla är vi onda" ... "Utom Erik - för han är homo"
Droppen som fick bägaren att rinna över var när Nate overheard Vanessa när hon, via telefon, instruerade Serena om vad hon skulle säga till en kille hon raggade på. - Som vanligt blev det ett missförstånd och som vanligt löste dom problemet snabbt som fan. Tips: Mindre missförstånd, intriger och lögner och mer intressanta relationer och karaktärsutveckling.
Jag ser inte kollektivet för alla människor
Det dröjer inte länge nu.
Det finns en objektiv verklighet som vi med våra sinnen kan erfara och med vårt förnuft begripa. Verkligheten förändras inte av att vi tolkar den olika.
Det finns ingen skog, men det finns jättemånga träd. Skogen är ett samlingsbegrepp för ett antal träd som lever ihop. Ej heller finns det något kollektiv, men det finns jättemånga individer. Kollektivet är ett samlingsbegrepp för alla individer. Således förefaller det motsägande att hävda att kollektivet ska gå före individen då kollektivet utgörs av individer. Till skillnad från träden i skogen har individer, människor, ett individuellt värde och är självändamål i sig själva. I en skog kan man gallra bort enstaka träd för att gynna skogen, men vi kan inte gallra bort människor eller deras tankar för att gynna alla andra människor.
Jag är övertygad om att jag bara lever ett enda liv och att det är upp till mig att skapa det som jag själv vill. Jag är av den uppfattningen att jag själv, ingen annan, ska avgöra hur jag ska leva mitt enda liv. Jag är således av den uppfattningen att jag själv ska bestämma vad jag ska göra av min tid. Mitt syfte som människa är inte att föra mänskligheten vidare eller att göra Sverige, geografiskt avgränsade del av världen jag föddes i, till en stormakt. Mitt syfte som människa avgör jag själv, för vad har jag för glädje, då mina dagar är räknade, av att jag försakat mitt enda liv för att vara andra till lags?
Told ya
Nej AE, meningen var inte att jag anser att man inte ska utnyttja systemet, meningen var att vi i rådande system går genom eld och vatten för att alla människor som innefattas av det svenska skyddsnätet ska få sina behov tillfredsställda - resten av den behövande mänskligheten lämnar vi åt respektive regering. För mig är inte Ulla i Falkenberg mer värd än Ling Chang i Kina. Och om det är alla människors ansvar att hjälpa alla andra människor så dödar man ett afrikanskt barn varje gång man köper en dubbel-Japp, för med dom pengarna hade det afrikanska barnet kunnat få mat i flera dagar.
På Peters begäran skulle jag skriva om hur det är Politiska regleringar i första hand som ligger till grund för den ekonomiska krisen och inte kapitalismen i sig, men det orkar jag inte göra och hänvisar istället till en artikel:
http://www.newsmill.se/artikel/2009/04/08/publiken-ointresserad-av-sylls-vansterklyschor-0
Jag är relativt övertygad om att varken jag eller någon annan som läser denna blogg med säkerhet kan förklara exakt vad som ligger till grund för den ekonomiska krisen då inte ens världsledande ekonomer och analytiker är eniga. Länken ovan är en alternativ förklaring som förvisso är välgrundad i diverse referenser, men likväl en tolkning.
Teori
Det finns två, enligt mig, huvudsakliga anledningar till att det lönar sig föga om något att diskutera politik om man är av olika uppfattning. För det första är många emotionellt involverade, vilket innebär att intellektuella argument inte biter. Forskning har visat att, om man t.ex. försöker "omvända" en människa med rasistiska sympatier, spelar det ingen roll hur många rationella och förnuftiga argument man använder, sådant kan t.om. förstärka dennes uppfattning. Istället måste man på något vis komma åt dennes emotionella sida genom att t.ex. visa en film om förintelsen eller liknande.
Den andra anledningen är att vi aldrig diskuterar politiken ur ett filosofiskt perspektiv. Självklar har man olika uppfattningar om politiska beslut om man inte delar samma uppfattning om hur samhället bör vara. Det är som att diskutera om vad som bör packas inför en resa, om man inte känner till resmålet. Den ene säger: Packa varma kläder och mycket ombyte och den andra säger - Du är ju helt dum i hjärnan! Man ska ju packa lätt och ha med sig mycket solkräm! ... utan att tänka tanken på att fråga varthän resan bär.
Om man förespråkar en sänkning av den ena eller andra ersättningen, konstaterar någon att detta kommer att innebära att ersättningsnivån kommer att sjunka om de utsatta blir drabbade - som om man inte visste det. Frågan är inte vad konsekvensen kommer bli, utan i vilket syfte man gör det.
Skattesänkningar utfärdas inte för "att göra dom rik rikare", det är en konsekvens, men inte syftet. Syftet är att anhängare av sådan politik anser att människan har vissa medfödda fri- och rättigheter, däribland rätten till sitt liv och rätten till sin tid och till sin egendom och att vi människor själva borde få bestämma vad våra pengar ska användas till.
På samma sätt utfärdas inte skattehöjningar i syfte att stjäla pengar från de välbär- ... eller.. Jo, det gör de visst... Men det är för kollektivets goda. ;)
Framtiden
Med tanke på att jag tidigare oftat varit rätt bra på att förutspå framtiden vill jag nu passa på och få mina profetior på "papper". Jag har "kommit på" ett antal uppfinningar som senare visat sig redan vara uppfunna och en del av kommande profetia är just en typ av uppfinning som jag nästan kommit på. Jag har tänkt i de banorna iaf.
Framtiden för musikbranchen är såklart www.spotify.com eller en liknande tjänst. Varför skulle vi fortsätta köpa CD-skivor när vi ändå bara lyssnar på musik i datorn eller i en telefon/mp3-spelare?
Framtiden för spel, film och serier är, om idén - eller snarare tekniken - fungerar som den ska: www.onlive.com där man spelar spel och ser film/serier streamat från feta serverstationer. Denna tjänst betatestas för tillfället och lanseras i USA till hösten. Genom denna tjänst kommer problemet med fildelning att upphöra, eller åtminstone drastiskt minska.
Att det skulle vara tekniken och inte politiken som löser detta problem lär jag knappast vara ensam om att förutse.
För inte så länge sedan konstaterade man att det inte skulle gå om alla kineser började använda telefon, för det skulle krävas så många växeloperatörer - tjejer som sitter och kopplar kablar. När detta problem löstes konstaterade man att det inte skulle finnas tillräckligt med koppar till att förse hela Kina med telefonledningar. En politisk lösning på dessa problem hade kanske varit att "bara dom som verkligen behöver telefon ska få ha en" eller "varje kvarter får ha en gemensam telefon" , men teknikens lösning, via en någorlunda fri marknad, var: "vi uppfinner automatiska växeloperatörer" och: vi kan göra telefonledningar av nåt annat material.
På samma sätt kommer tekniken och inte politiken att lösa många miljöproblem, för det är ingen hållbar lösning att "köra mindre bil" eller "köra mindre bilar". Dock kräver detta en någorlunda fri marknad med konkurrens.
Periodaren får återfall och modebloggar!
När jag tittar i fotoalbum från när mina föräldrar var unga hånskrattar jag alltid åt hur fula jävla glasögon folk hade på den tiden, under 70-talet. Jag har fråga morsan, utan tillfredsställande svar, hur folk kunde ha sådana fula jävla glasögon och, nästan frustrerat, ifrågasatt varför ingen verkade reflektera över det. Jag kom väl mer eller mindre till slutsatsen att mode är något jag aldrig förstår mig på - hur vissa saker kan vara så otroligt fula, men ändå fungera i vissa tider.
Nu har jag dock börjat ifrågasätta denna slutsats då jag insett att jag lever i en sådan tid själv, nu. Nu verkar det återigen vara på modet att bära fula jävla glasögon - glasögon som är för stora, för små eller har för kraftiga bådar. Bärarna verkar tycka att dom (glasögona) är: "...lite annorlunda och kanske småfula, men så pass unika att det blir coolt och snyggt" men jag står pall och säger att dom (glasögona) är: "...bara fula, inte coola eller unika eller ens roliga så att man kan ursäkta det som ett halvskämt, utan bara vanliga, fula jävla glasögon."
Jag lever alltså nu i en tid där jag, trots modets mystiska inverkan på vårt omdöme, kan ifrågasätta det fula. Jag är själv ingen lämplig representant för det vackra eller coola, men jag gör mig i alla fall inte medvetet fulare än jag är skapt.
Nicks
Nu återstår två veckor av min praktik i Norsjö. Därefter väntar många veckor som av mig kommer kräva mer diciplin än jag någonsin tidigare visat. Jag ska skriva ett examensarbete - ensam - om Gajus Julius Caesar. Inför och under skrivandet kommer jag läsa väldigt mycket. Ungefär så långt i framtiden orkar jag för tillfället bekymra mig - vad som händer efter det har jag verkligen aning om. Ska jag flytta till Stockholm?Ska jag flytta till Göteborg? Ska jag bli arbetslös?
Den enda anledningen till att jag skriver nu är att jag, som sagt var, håller på att äta och således inte samtidigt kan spela.
Kanske ska vi här på Bloggen göra en lista över de fulaste/roligaste smeknamnen?
Några av mina favoriter är:
SurPer
Mono-Lasse (döv på ena örat)
Tjocken
Mojjen
För tillfället sitter jag på ABF (kommunismes högborg) i Norsjö och LANar och kommer således ha tillgång till Internet hela helgen.
Rent spontant kan jag inte komma på något intressant att raportera eller filosofera om, så jag lämnar sådant därhän.
Vem är Snöskottarn btw?
...på rygg
Det är Söndagkväll och klockan är över tio, (22.00) men ändå är ingen online på Xbox Live.
Jag undrar hur det är att bo i en stad. Jag bor på Fysikgränd, på Ålidhem ,i Umeå och det är lika mycket statsliv som typ Rockträsk - fast med jättemånga likadana tegelhus.
Jag håller på att lära mig sova på rygg. Häromkvällen bestämde jag mig för att försöka och efter ett tag började det kännas ganska bra. Till en början fick jag kämpa för att motstå frestelsen att vrida mig till sidoläge, i vilket jag vanligtvis sover, men ju längre jag låg kvar på rygg, desto bättre kändes det och jag kunde känna sömnen långsamt smyga sig på. Morgonen efter vaknade jag upp - utvilad och belåten - i samma position som jag somnade.
Kvällen efter försökte jag mig på samma sovställning men då fick jag - efter en lång tids kämpande - falla till föga för frestelsen att återgå till min ursprungsposition. Dock vaknade jag upp på rygg morgonen efter. Kvällen efter var det precis likadant - jag somnade i sidoställning, men vaknade på rygg. Jag tror att jag sover bättre på rygg, varför jag ska fortsätta kämpa med att somna så.
Gifvetvis
Det känns som att det rätta inledningsordet för ett filosofiskt inlägg skulle vara ordet: "Livet..." Typ: "Livet är fantastiskt komplicerat. Ibland."
Nu har jag bott i det här rummet, i den här staden, i den här delen av landet, ganska länge. Jag börjar längta härifrån.
Det är sällan jag gör något speciellt. Det är väldigt sällan jag festar eller hittar på något roligt på helgerna - jag sitter oftast hemma. Dock var det oerhört längesen jag hade tråkigt. Jag kan nog inte minnas när jag hade tråkigt senast. I och med denna observation kan jag konstaterar att jag har någon form av harmoni i mitt liv.
Den som säger att man inte kan bli lyckligare av materiella ting har fel. Sedan jag köpte mitt Xbox har min livskvalité ökat drastiskt och sedan jag fick min Laptop är min lycka i princip fulländad. Givetvis kan inte en trasig själ helas med något materiellt. Om man är dum, olycklig, har ångest och är orolig och skyller allt detta på annat och andra - och förväntar sig det materiella ska fixa allt detta - är det klart att det inte fungerar. ... Detta är iofs självklart för alla som inte är dumma..
Framtiden för musikbranschen är: Spotify.
På Måndag åker jag till Norsjö för att påbörja slutfasen av den praktiska delen av min utbildning. Därefter påbörjas slutfasen av den teoretiska delen, nämligen: Examensarbetet.
Kiss
Idag har det varit riktigt svalt och skönt ute. Jag försov mig imorse, igen. Erik ringde, enligt vår överenskommelse, kring halv tio och vi skulle vara på skolan kl tio, så jag klev upp, helt borta, klädde på mig och gick ut. I den -20-gradiga luften tog det inte många sekunder att vakna till liv.
Igår var jag och hälsade på Ullis & Erik i deras lägenhet - som var ny för ett tag sedan. Dock har jag inte varit in där förrän igår. Dom hade verkligen en otrolig fin lägenhet - Ullis (misstänker jag ligger bakom dekorationer och inredning) har verkligen känsla för stil och ordning! Lägenheten gick i svart, fast inte utan färg, så det var riktigt gemytligt.
Ullis gjorde riktigt goda popcorn och serverade annanas som vi hade som tilltugg till den film vi såg.
Den film vi såg var Gran Torino. Clint Eastwood - än en gång har han bevisat för mig varför han är min favoritregissör. Filmen var helt sagolikt bra och jag tänker fortfarande på den.
Tidigare idag spelade jag och Mange några matcher i NHL 09 och en match var troligen den roligaste jag någonsin spelat. Vi var i princip helt överkörda matchen igenom, men vi försvarade oss riktigt bra. Vi hade ungefär sammanlagt tre skott på mål när det återstod 12 sekunder och vi låg under med 1-0. Då small det! # 27 - Andersson sköt slagskott i mål. Några minuter av overtime hann gå innan det small igen. # 27 - Andersson sköt slagskott i krysset. Oooo vilken fantastiskt fin seger. Dock ska inte # 9 - Erikssons insats försummas - han lyckades på ett fantastiskt sätt ta sig in i anfallszon, vilket föranledde det avgörande målet. Han assisterade även på det första målet.
Mål att uppnå & Semlan
Jag kom precis hem från en 35-minuters powerwalk.
Igår var dagen kommen. Jag hade länge gruvat mig inför denna dag. Som någon av er kanske uppfattat har jag påbörjat ett lite nyttigare liv där jag äter nyttigare och promenerar varje dag. Därför bävade jag mig inför den dagen Semlan, historiens godaste bakverk, skulle återvända till affärernas sortiment. Hur ska jag, tänkte jag, kunna leda ett hälsosamt liv då Semlan finns att tillgå? Inte nog med att Semlan är smaskig och onyttig - den kommer dessutom aldrig ensam! "En lycka kommer sällan ensam" som det kanske heter. Nu för tiden går det knappt få tag på styckessålda Semlor, nej, allt som finns är 2-pack, vilket innebär att man, om man inte har någon kamrat att tillgå, måste smälla i sig båda inom en relativt kort tidsperiod då hållbarheten på en semla inte är speciellt lång.
Så igår, D-dagen, när jag glatt oanandes strosade omkring inne på Ica tillsammans med Erik och Elin och gjorde min dagliga kontroll på Semmelhyllan fanns den där. Jag har under några dagar haft på känn att dagen skulle vara nära. Jag tror att min biologiska klocka förvarnade mig, men när jag väl såg dom där, ihopparade och fint uppstaplade blev jag ändå överraskad. Min första reaktion var givetvis att finna någon att dela ett 2-pack med, men när min enda rimliga kandidat inte hade möjlighet gjorde jag det omöjliga och oväntade, jag lade, efter uppmuntran från Elin och Erik, tillbaka paketet på semmelhyllan och gick vidare. Aldrig tidigare har jag uppvisat en sådan styrka och karaktär!
----------------------------------------------------------------------
Igår satt jag på skolan och arbetade med en av de två uppgifter jag ska lämna in på fredag. Jag satt tillsammans med några ur klassen och lyckades faktiskt få en del gjort. Jag, Erik och Sanna arbetade med en uppgift, vi skrev på våra Laptops, medan Elin och Nina läste. Det var främst jag och Sanna som fick något gjort tack vara vårt utmärkta samarbete. Det viktiga med gårdagen var dock att jag satte som mål att jag innan dagen på skolan var slut skulle avklarat den första delen på uppgiften, vilket jag lyckades med.
På kvällen bestämde jag mig för att läsa färdigt den bok jag nu ska skriva en recension på, vilket jag lyckades med. Det viktiga med gårdagen var - att jag satte upp mål och uppnådde dessa och det fick mig att känna mig väldigt bra.
Idag satt vi åter på skolan och arbetade. Dock var inte Sanna med så jag kunde inte utnyttja hennes inpiration, men i hennes ställe fanns Erik och vårt samarbete fungerade väl. Dessutom fanns Erik Staaf, Nina och Elin att tillgå. Målet för dagen var i alla fall att färdigställa den första uppgiften, vilket jag lyckades med. Vi satt kvar på skolan till klockan 18.00 och arbetade och det fick mig att känna mig väldigt bra. Därför kunde jag idag, när jag gick in på Ica motivera mig själv till att unna mig ett paket Semlor. Vilket fick mig att känna mig väldigt bra! Vilken lycka det är att unna sig något då man åstadkommit något, då man uppnått ett uppsatt mål! Jag tror att det är därför jag haft svårt för att njuta av mitt liv på sista tiden, jag har inte känt att jag förtjänat något av livets nöjen.
Dock fick jag lite dåligt samvete efter att ha avnjutit två Semlor så jag gav mig ut på en sen 35-minuters powerwalk. Och här är vi nu. Nu återstår kvällens målsättning - att skriva färdigt referatdelen av min recension.
Imorgon ska jag skriva färdigt recensionen.
Fäästa
Nästa helg ska jag dock på fest. Igår, efter jag varit på Bio och sett filmen Yes man (med Jim Carrey, som i kort går ut på att han börja säga Ja till alla erbjudanden han får) ringde Tjompen och frågade om jag ville komma på han och han tjejs inflyttningsfest nästa Lördag och jag svarade Ja, utan att egentligen tveka. Jag vet inte om jag var inspirerad av filmen eller om jag bara kände att det skulle bli kul. Jag känner dock fortfarande att det känns kul. Jag har inte träffat Tjompen speciellt mycket den senaste tiden och han har en förmåga att få fester att kännas kul, att få fester att kännas som en Fest, där man firar något.
